Scenen är fortfarande inristad i mitt sinne. Jag är en knapp tvärhand hög och pappa har tagit med mig ner till den igenfrusna lilla sjön för att åka skridskor. Andedräkten markerar med ett vitt litet moln varje andetag och lite tvekande tar jag mig ut i vimlet. Mestadels tar jag mig fram på det berömda lädret, men viljan finns där. Man vill ju vara som pappa och de större barnen, så man pinnar på av hjärtats lust så gott det går. Plötsligt får jag syn på en kille som åker baklänges i en vådlig fart. Vilken syn! Tänk den som kunde få till något så fräckt…
Jag försöker direkt att härma, men allt mina ansträngningar leder till är att rumpan vickar allt mer ihärdigt i takt med att frustrationen över att inte flytta mig en centimeter på isen stiger. Pappa gör naturligtvis allt han kan för att uppmuntra och visa, men det gör inte den minsta skillnad mer än att jag nu nästan lyckas gå ner i spagat. Efter, som det kändes, en evighet av misslyckanden var det en sorgset snörvlande liten kille som otröstligt styrde kosan hemåt.
Den kvällen låg jag länge vaken och grunnade på hur det synbarligen omöjliga skulle gå till. Jag såg framför mig för min inre syn hur de andra och pappa hade gjort, men det verkade fullkomligt ogörligt att få ordning på hur de fått sina skenor att glida bakåt. Om och om igen låg jag där och önskade att även jag skulle klara av att åka baklänges. Tankarna rodde i huvudet, men till slut drev jag ändå utmattad bort i drömmarnas land och somnade.
Klockan halv sex på morgonen vaknade jag med ett ryck. Jag hade precis drömt om hur jag åkte baklänges och bara ”visste” att jag nu kunde. Purrade en något motsträvig far som hade jobbat nattskift och åkte i mörkret ner till sjön. Svängde iväg ut på isen, vände på mig och… woosh, så for jag fram i baklängesmajestät. Kommer fortfarande ihåg den bubblande känslan av glädje i magen när det kändes som om kroppen nästan styrde sig av sig själv…
Vad har nu detta med att få ut det bästa av dig själv att göra? Jo, det är min absoluta övertygelse att vi alla har alla svar inom oss och om vi bara lyssnar kan vi höra dem. Att önska sig att åka bättre skridskor, och sedan märka att det bokstavligen hänt något över natten, kanske verkar futtigt när vi har större problem att tampas med i livet. Men jag tror att du har varit med om liknande upplevelser i alla möjliga sammanhang. Att du redan vet att det ligger mycket i det gamla rådet ”att sova på saken”.
Själv har jag vid mängder av tillfällen använt det här när jag har stått inför svåra beslut eller när det är något som verkat olösligt. Genom att låta det vara över natten, så verkar det precis som kött bli mörare och lättare att tugga sig. Faktum är att jag ibland vaknar till en helt klart utlagd, färdig lösning eller en allmän känsla av ”Aha!”. Nästan varje gång undrar jag hur lösningen kunnat undgå mig när den var så enkel, så självklar. När man väl vet hur, så är det ju alltid lätt.
Hur kan du då använda den här enkla, välkända tekniken som alltför ofta glöms av när vi som bäst behöver den?
1. Har du något du vill åstadkomma så låt dig själv uppslukas av allt som har med det att göra. Pumpa dig själv full med så mycket relevant information och kunskap som du bara kan. Så länge det flyter på så kör. När det, som det oftast någonstans på vägen gör, tar stopp på något vis så be dig själv om råd: ”Jag vill verkligen veta hur jag kan lösa det här på bästa sätt och ha roligt under tiden.” ”Jag kan inte förstå hur jag ska göra, jag behöver inspiration så ge det till mig!” "Låt mig träffa rätt person som kan hjälpa mig" Var noga med att du ställer dessa mentala order och frågor i positiv form, det vill säga beskriver vad du vill ska hända och inte vad du INTE vill ska hända.
2. När du väl har gjort detta så släpp det – sov på saken! Eller i varje fall ta en paus och gör något annat. Ta en promenad i naturen. Umgås med vänner. Slappna av, skratta och ha roligt. Låt det ta sin tid. Var bara beredd på att lösningen kan komma nedfallande i ditt sinne när du allra minst anar det och att den dessutom kan var ännu bättre än något du innan hade tänkt. Så se till att ha med dig en diktafon, papper och penna eller något annat så att du kan fånga dina tankar om du inte genast har möjlighet att komma igång.
I stort sett oräkneliga är de filosofer, matematiker, stora ledare och andra som beskriver den här processen i olika former. Ibland fungerar vi helt enkelt bäst när vi inte anstränger oss. Kan själv inte räkna upp alla gånger som jag bett om en lösning på något – allt ifrån inredningsdetaljer, planerande av seminarier, layouter på kompendier etc. – nästan i frustration släppt allt för ett tag och sedan vaknat med lösningen framför mig. Använd detta enkla men effektiva verktyg. Sov på saken och upptäck hur dina drömmar bokstavligen blir till verklighet...
Ex, Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se
lördag 29 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar